A dream

Inatt hade jag en sån där riiiktigt otäck dröm, som fortfarande sitter kvar ett bra tag efter att man vaknat.

Jag drömde att jag och Jonathan var strax utanför Liseberg, och skulle antagligen in där, när det helt plötsligt faller en handgranat ifrån skyn. Alla skriker och kastar sig mot marken, men det blir lugnt igen så vi fortsätter gå.
Efter ett tag kommer det ytterliger en, och strax efter det en till. Folk blir som galna och undrar vad som pågår. Då kommer en stor kanonkula flygandes som vränger upp marken som ett stort hål och flyglarmet börjar döna.

Svenska försvarsarméns flygplan kommer och kastar ett stort tjock nät över hela Korsvägen och Jonathan drabbas av klaustrofobi och panikångest. Vi lyckas på något sätt att ta oss ur nätet bort mot Berzeligatan och tar oss in på ett hotell som ligger där.
Jonathan lyckas ta sig hem och jag blir tvungen att ta mig in på någons hotellrum.

precis här var soptunnan jag gömde mig bakom....

Vi har kontakt i flera dygn, och varje natt försöker jag ta mig ifrån hotellet, men så fort jag kliver ut på gatan börjar snipers skjuta mot mig.
Det sista jag minns innan jag vaknar är att jag gömmer mig bakom en stor soptunna och tror jag lyckats hitta det perfekta gömstället när en slags laserpenna lyser runtomkring mig.
Då ser jag att det är självaste amiralen för kriget, och det värsta; det är min kusin Camilla som är amiralen. Och när jag ser det börjar jag gråta och vifta med armarna och när hon ser att det är jag säger hon "Du är den enda jag inte tänker döda under det här kriget" och går.

Jag vaknar av att Jonathan pussar på mig och säger hejdå och jag klamrar mig fast vid honom lite extra.

Pust, en såå otäck dröm.

Milla, jag har förresten inga onda aningar kring dig. Lugn bara ;). Jag vet inte varför du var bad guyen i drömmen...

Nu ska jag äta chips och kolla på TV. Jag är fortfarande dålig.
Pusss