Update !

Marielle. Girls night in.

Jonnie. Glass på Drottningtorget.

Elsa & Smulan mitt uppe i en catfight.

Potatisgratäng a la lyx.

My thing

Det jag är bra på. Mina speciella egenskaper. Dom ska jag ta vara på. Mycket mer än vad jag gör.
Enda sedan jag var liten har jag fått höra att jag är bra på att uttrycka mig. Inte bara verbalt, utan speciellt i text också. Det är en utav de ytterst få saker jag är stolt över, av mina egenskaper. Ändå har jag på något sett totalt kastat bort det.
Skolkade mig igenom åttan och nion. Gick IV. Där skrev jag visserligen sönder pennorna, men texterna var oanvändbara, även om dom fick beröm. Sen kom jag efterlängtat in på Munkebäcks Mediaprogram. Valde fotografi som huvudämne. Korkad som jag var. Jag har alltid tyckt om att beskåda vackra bilder, och analysera och sådär, men att använda en kamera? Ärligt talat har jag alltid hellre stått bakom kameran än framför den.. Text var ett obligatoriskt ämne där, men hur ofta gick jag på dom lektionerna?
Trist att jag bara lämnade in var femte uppgift, för när jag faktiskt gjorde det fick mina texter alltid minst ett VG. Vissa gånger orkade jag inte skriva mer än en sida, men det hindrade inte textläraren från att uppmuntra min skrivarsida.

Anledningen till att jag inte gick på textlektionerna var att jag blev för uttråkad av att sitta i ett grått klassrum med neddragna persinner i 3½timma. Med en femminuters rast varje timma.
Jag blev sjuklikt uttråkad. Och så tyckte jag det var tråkigt att skriva om kolummer om biljakter och gängbråk. Jag ville skriva eget.

Dagböcker har jag nog ett 20tal av i min fina IKEAlåda. Diktböcker har jag också samlat på mig.
Noveller också. Och en jävla massa halvtrasiga papper från lektioner sen urminnestider där det även är dikter på.
Men så slutade jag. Bara sådär. Kan inte minnas om det var för ett årsen eller ett halvårsen.
Min förra blogg slutade jag skriva på för ca ett årsen. Dagboken slutade jag med i somras.
Don't know why. Bara blev så. Började jobba och slutade tänka.

Anledningen till detta antagligen supertråkiga inlägget är enklare.
Igår bröt jag ihop på bussen när jag och min pojkvän var påväg hem till mig.
Jag vet inte varför, men jag fick bara en sån där menigslös känsla.. "Vad fan är jag bra på? Helt jävla oduglig är jag. Jag kan ingenting och jag gör ingenting. Jag är bara så fruktansvärt, jävla tråkig. Förlåt för grinet, men jag är bara så jävla kass." Sådär lät det ungefär.
Pojkvännen var nog inte beredd, men oerhört gullig. Han muntrade upp mig och påminde mig om att jag kan skriva. Och att jag bara måste hitta inspiration igen.
Och att jag kan skriva är jag faktiskt medveten om. Jag får helt enkelt bara försöka lägga manken till. Småklottra på varenda pappersbit jag kommer över, föra dagbok minst tio minuter varje kväll. Och bara inte ge upp. Verkligen känna att jag skriver och att det aldrig slutar rinna ur fingrarna på mig.

Men tyvärr, om jag får lov att säga det, verkar varenda människa kunna skriva ihop en intressant text. Frilansare och bloggare finns i vartenda hörn. Det är en trend att kunna yttra sig. Det är väl bra det, med tanke på hur inåtvända vi svenskar kan vara kända för att vara. Men ändå. Jag blir lite bitter på det eftersom att det varit min grej.

Igenom skoltiden fanns det ju pianotjejen, fotbollstjejen, mattetjejen, sångtjejen, målartjejen, osv. Jag var klassens skrivartjej. Det var min grej. Det och feminism.
Till skolavslutningen i nian skrev våran fröken en lång dikt, där alla klasskamrater var inkluderade.
Det var typ "John som gillar snus, och alltid hittar på nåt bus.." och "Jenny brinner för kvinnans rättigheter och pennan brinner för Jenny".

Tack om någon nu orkade sig igenom det här inlägget. Lovar att det bara var nödvändigt för min skull att få skriva och skriva. I fortsättnigen kommer det vara lite enklare inlägg. Oki. Promise.
Puss

LÖRDAGSLYX

Lyx för mig en lördag;

sluta tidigt (dvs 17), äta nåt snuskigt, ta en powernap/kolla på Simpsons, sedan göra sig fin och dricka goa drinkar.

Trött Bambi

FÖRLÅT mig.

Både för kass uppdatering på blogg och för att jag blivit superdålig på att höra av mig.

Vi kan väl säga som så att det börjar bli dags för semester, för jag är konstant trött.

Lite roliga bilder kan jag ju iofs bjuda på tills jag är tillbaka med bättre humör.

1.Jag, caipirinha & Em 2.Nuttan på Hard Rock 3.Jag i mitten av en snöstorm 4.Jag inte så full som jag ser ut 5.Lillasyster äter bananasplit 6.Jag och Millan flummar 7.Roligaste i Hänt Extra 8.Mina älsklingar i soffan

Roliga kanske dom inte var, men dom speglar ganska bra mina senaste veckor.

Pusshey.

Goodbye bitterness

Okey, i admit. Jag har varit en bitterfitta det senaste. Alltför mycket humörsvägningar och pessimism. Förr fick jag jämt höra att jag var positiv, nästan oftast för positiv.

Men det kan jag här med meddela att det är slut på.

Efter förra inlägget gjorde jag som jag skrev att jag skulle göra, jag tog en dusch (PLUS hårinpackning!) satte på kaffe och musik och satte mig på balkongen och blundade. Och njöööt i fulla drag.

Nu e jag fit for fight och det kvittrar små fåglar i huvudet på mig.

Byebye bitterheten och välkommen säger jag till våren!

Puss alla små söta människor därute!

Visst borde man

Jag Borde slå på lite musik, jag Borde sätta på lite kaffe, jag Borde ta en dusch, jag Borde måla naglarna. Jag Borde komma idag med dagen lite, helt enkelt.

Ledig dag idag, och har inget planerat fram tills klockan 15. Då borde man ju helt enkelt ta vara på kvalitétstiden med sig själv.. Det är bara det att man ska få tummen ur också. Ur filten, ur tvshop och ur pyjamasen och sluta stirra på solkatterna.


Har precis pratat med både Eliana och Marre. Båda på distans just nu. Hrm.
Trist. Men så fort jag slått på musik kommer jag rycka upp mig.

Igår kom min lilla gubbe hem med en hel rulltårta till mig.
Bara sådär! Alldeles lagom till kvällsmat.

Lilla gubben när vi gjorde våran thaispecial i förrigår. Kan äta den hur ofta som helst. Tror jag. Det är röd currypasta, kokoksmjölk, cornbitar, grönsaker och den hemliga ingrediensen (kärlek!). Och så ris och en liten brödbit till. Och CocaCola, ofcourse... Yum!

Så. Nu dags att sätta sprutt på dagen litegrann. Puss!

Lauantai

Missan e lite övertrött nu.. Inte konstigt
efter att hon jobbat så hårt på att irritera Millan..
Gnällt och klängt på henne hela tiden. Millan var INTE den första som kallade henne för "gnällkääärring"..


Igår var Millan här, och vi lagade hennes special nudelsallad (muuums.) och åt glass med varma hallon, åt chips och nötter..


Efter svennetv'n Let's Dance och Hjälp! rotade vi lite i mitt lilla filmförråd och hittade Walk the line.

Antagligen den finaste filmen jag någonsin sett. Den riktigt skär i hjärtat.
Det är utan tvekan min faovirtfilm (bortsett från alla Star Warsfilmerna..;)


Men en så dekadent, passionerad, svår och ärlig film är riktigt jävla rare.
Mm. I love it. Gåshud all over it.!
Nu måste jag springa.
Puss!

Dagen D

Idag e det lite som en invigning här i Hammarkullen.

Vi har nämligen handlat, bakat, kollat på TV och gjort en del andra vardagliga saker här idag, vilket faktiskt är den första dagen.


Visserligen började jag ju flytta in redan i lördags, men det är först idag det är dagen D.
Plus att lillkissen fick komma hit idag!

Här e min omtalade soffa! Och omtalade pojkvän, ofcourse.!









Och så lille pajen såklart.
Ska strax hugga in i den!
Det e vårat egna recept på den här, ska se hur det smakar..

Well.
Over and out.
Puss!

Sunday

Suck o pust o stön.
Det har varit två långa dagar, konstaterade vi just här i soffan.

Upp tidigt igår och började flytta, kl10 som sagt. Höll på till kl15 och då åkte jag och Jonathan hem till hans hem, mitt före detta, or whatever, åt lite pizza och sen gjorde vi oss fina för baletten.

Yes, indeed, vi var på Göteborgsoperan och såg Dekadens. Prinsen fick det av mig i julklapp.
Det var okey. Lite småflummigt sådär, men det brukar tydligen modern balett vara. Men det är ingenting jag skulle banga för att gå på igen!

Idag har vi flyttat ännu mer, och det börjar faktiskt se ut som ett hem därborta!
Fick hjälp av både farfar och pojkvän idag. Sen kom mina syskon förbi med en inflyttningspresent (KATTMAT!) och det e alltid lika mys att se dom!

Ny under kvällen har vi lagat mat, ätit kakor och chips och kollat på film..
Semi Pro, den var helt okey! Fast Will Ferell var mucho mucho better i Stepbrothers.

Nu ska jag kika när Jonathan spelar COD sen e det nog bedtime.
Puss!